Jag vet hur vardagen ser ut och hur scheman, bemanning och tempo påverkar hälsan, själv har jag testat flera LO yrken. Och det spelar faktiskt stor roll när unga får en schysst start i arbetslivet. I livet utanför jobb/politik är det viktigt för mig att ha tid för mina favorithobbys och pyssla med gammelbilen, fiska & vara ute i naturen. Gärna ihop med familj o vänner.
Här där jag bor behöver politiken rikta medel på det som inte hänger med i vardagen. Kommunen gör vad de kan, men räcker inte när staten ofta kliver tillbaka/skär ner inom områden som behöver satsas på.
Det gör mig upprörd när människor ställs mot varandra istället för att fokus läggs på att lösa problemen. Det behöver satsas på fler områden som gynnar kommuninvånarna.
Sveriges industriorter är ryggraden i landets ekonomi och därför är det på tiden att det görs större satsningar på arbetsmarknaden. För att bekämpa arbetslösheten. Genom vägar som leder fler till jobb..
De som tjänar mest har fått stora skattesänkningar medan vi som varje dag kämpar på ofta glöms bort. Jag kandiderar för att politiken ska fungera för alla människor där jag bor. Något som oroar mig särskilt mycket är att priserna fortsätter stiga och pressar privatekonomin. Trots att det ofta är vi arbetare som får ta smällen pratas det sällan om vår trygghet. Extra viktigt för mig är att vi får en a-kassa värd namnet. De senaste åren har varit tuffa, inte minst för de av oss som bor på mindre orter. Den gröna omställningen har bromsat in. Det påverkar både nya industrijobb och vem som ska betala när klimatmålen ska uppnås. Men det borde inte vara din och min plånbok som står för omställningen. Jag tycker faktiskt att ansvaret borde ligga mer på regeringen och riksdagen/EU.
Det är tydligt att högerregeringens politik inte gynnar vanliga människor. Välfärden har blivit sämre och orättvisorna större. Vi industriarbetare kräver mer av Sverige.