Jag heter Daniel och har jobbat med facklig kamp och organisering på olika sätt under hela mitt vuxna liv, idag som kommunikatör på IF Metall. För mig spelar det faktiskt stor roll när rättvisa beslut faktiskt gör skillnad. Sedan har jag ett liv utanför politiken. För mig är det viktigt att ha tid att leka med barnen och engagera mig i politiken och föreningslivet.
Oavsett var man bor ska tryggheten fungera. Kommunen och regionen gör mycket, men kan inte kompensera fullt ut för det uteblivna stödet från regeringen. Ansvaret måste även tas högre upp.
Det gör mig upprörd när människor ställs mot varandra istället för att fokus läggs på att lösa problemen och när stora skattesänkningar för de som redan har mest prioriteras före vanligt folk som arbetar och sliter för att få Sverige att funka.
Sveriges arbetare är de som får Sverige att fungera, varje dag. Då måste också politiken finnas där och lösa de problem de möter i sin vardag, både på jobbet och i livet i övrigt.
De som tjänar mest har fått stora skattesänkningar medan vi som varje dag kämpar på ofta glöms bort. För mig är det självklart att hela landet ska leva och att det alltid är klokare att investera i sådant som skapar fler jobb, både inom industrin och i välfärden, än att sänka skatten för de allra rikaste. Vilket såklart är en av anledningarna till varför vi behöver en S-ledd regering. En annan självklarhet är såklart att det orättvisa karensavdraget ska förpassas till papperskorgen en gång för alla. För det är ju helt galet att den som måste göra jobbet på jobbet ska straffas med löneavdrag när man blir sjuk. Som regionpolitiker brinner jag för att skapa en jämlik vård. Något vi bara kan göra genom att ta tillbaka den demokratiska kontrollen över vården samt genom att satsa på vårdens viktigaste resurs - det vill säga personalen.
Det är tydligt att högerregeringens politik inte gynnar vanliga människor. Välfärden har blivit sämre och orättvisorna större. Vi industriarbetare kräver mer av Sverige.