Jag vet hur vardagen ser ut och hur dåliga beslut slår i vardagen – inte i teorin. För mig spelar det faktiskt stor roll när någon får stöd i tid istället för försent. Sedan har jag ett liv utanför politiken. För mig är det viktigt att och engagera mig i föreningslivet.
I min kommun ställer man upp för varandra. Det finns en stark vilja att få saker att fungera, även när resurserna är små. Därför krävs en stat som gör mer, inte mindre.
Det gör mig upprörd när människor ställs mot varandra istället för att fokus läggs på att lösa problemen.
Sveriges industriorter är ryggraden i landets ekonomi och därför är det på tiden att det görs större investeringar på utbildning och unga som leder till fler jobb..
De som tjänar mest har fått stora skattesänkningar medan vanliga människor fått det allt tuffare. Jag kandiderar för att politiken ska börja fungera för människor där jag bor, för dem som arbetar hårt, kämpar med ekonomin och vill känna trygghet inför framtiden. Priserna fortsätter stiga och pressar hushållen hårt. Samtidigt är det ofta arbetare, arbetslösa och sjukskrivna som får ta smällen när samhället inte fungerar. Jag tycker att det pratas alldeles för lite om deras trygghet och möjligheter. För mig är det viktigt att fler får chans till vidareutbildning och möjlighet att byta jobb när livet förändras. Den gröna omställningen har också bromsat in, vilket hotar både nya industrijobb och framtidens utveckling. Men det ska inte vara vanliga människors plånböcker som betalar priset. Regeringen och riksdagen måste ta ett större ansvar för att Sverige ska bli både rättvisare och starkare.
Det är tydligt att högerregeringens politik inte gynnar vanliga människor. Välfärden har blivit sämre och orättvisorna större. Vi industriarbetare kräver mer av Sverige.