Jag vet hur vardagen ser ut och hur scheman, bemanning och tempo påverkar hälsan. För mig spelar det faktiskt stor roll när man ser resultat av gemensamt ansvar. Sedan har jag ett liv utanför politiken. För mig är det viktigt att ha tid att leka med barnen och umgås med familj och vänner.
Finns mycket som fungerar, men välfärden är hårt pressad. Det handlar i grunden om lokala prioriteringar som behöver göras annorlunda.
Det gör mig upprörd när människor som jobbat hela livet ändå inte kan känna trygghet. När a-kassan försämras, när arbetslösa och sjuka människor jagas och stämplas som lata av en regering som inte gör något för att förbättra arbetsmarknaden eller välfärdssystemet.
Sveriges industriorter är ryggraden i landets ekonomi och därför är det på tiden att det görs större investeringar i infrastruktur och på transporter..
De som tjänar mest har fått stora skattesänkningar medan vi som varje dag kämpar på ofta glöms bort. Jag kandiderar för att politiken ska fungera för vanliga människor där jag bor. Något som oroar mig särskilt mycket är att priserna fortsätter stiga och pressar privatekonomin. Trots att det ofta är vi arbetare som får ta smällen pratas det sällan om vår trygghet. Extra viktigt för mig är att tillgången till vidareutbildning förbättras och möjligheterna att byta jobb ökar. De senaste åren har varit tuffa, inte minst för de av oss som måste göra jobbet på plats och inte kan jobba hemifrån.
Det är tydligt att högerregeringens politik inte gynnar vanliga människor. Välfärden har blivit sämre och orättvisorna större. Vi industriarbetare kräver mer av Sverige.