Jag är en person som drivs av en stark känsla för rättvisa och ett engagemang för människors vardag. I mitt liv som förälder, industriarbetare och fackligt aktiv har jag gång på gång sett hur avgörande trygga villkor är både i arbetslivet och för våra barn. Mitt engagemang för barn och unga har lett mig till arbetet i barn- och utbildningsnämnden, där jag vill bidra till en skola som inte bara ger kunskap, utan också trygghet och framtidstro.
Jag lever och verkar lokalt, mitt i det samhälle där besluten vi fattar faktiskt märks. Här finns både stolthet och gemenskap, men också utmaningar som kräver politiskt ansvar. För mig är det viktigt att politiken utgår från människors verklighet, inte från avstånd.
Det som verkligen berör mig är orättvisorna. När barn halkar efter för att stödet inte räcker till, när arbetsmiljön brister eller när välfärdens resurser inte används där de behövs som mest. Särskilt svårt har jag för att acceptera att vinster tillåts gå före kvalitet i välfärden. För mig ska våra gemensamma resurser gå till just det, det gemensamma.
Vi står inför stora utmaningar, inte minst när det gäller att stärka välfärden och säkra en god arbetsmiljö. Det handlar om att ge barn rätt förutsättningar från början och att se till att ingen ska behöva bli sjuk av sitt jobb. Här behövs ett långsiktigt arbete för ett mer jämlikt och hållbart samhälle där vi inte lämnar någon efter.
Jag kandiderar för att jag inte kan stå vid sidan av. Mycket av mitt engagemang har vuxit fram ur frustration över sådant som inte fungerar, men också ur en stark vilja att förändra. Jag vill vara med och bygga ett samhälle där vi tar hand om varandra, där barn och unga får en trygg start och där arbetslivet håller i längden.
Det är tydligt att högerregeringens politik inte gynnar vanliga människor. Välfärden har blivit sämre och orättvisorna större. Vi industriarbetare kräver mer av Sverige.