Jag kommer från en arbetarfamilj. Jag har sett hur slitsamt arbete och en ekonomi som inte följer med påverkar familjer.
Solidaritet är ett nyckelord för att samhället skall fungera, vilket vi verkar ha glömt. Jag har varit förtroendevald länge och sett hur både arbetsmiljö och privatliv påverkar mina kollegor och medmänniskor. Jag vet hur vardagen ser ut och hur scheman, bemanning och tempo påverkar hälsan.
Det är dags för en förändring.
Viktigt där jag bor:
Halmstad är fullt av kompetens inom både industri och sjukvård. Ändå fungerar det inte när staten inte satsar ordentligt. Vi riskerar att tappa bra personal som söker sig till städer där deras arbete värderas högre, och vi behöver regeringens hjälp för att hindra det.
Gör mig upprörd:
Arbetsmiljön borde vara vår högsta prioritering, både fysiskt, socialt och organisatoriskt. Det är avgörande för att vi skall orka jobba ett helt arbetsliv utan skador, utbrändhet, sjukskrivningar och dödsfall. Jag har också fått uppleva på nära håll hur det går för de som är färdiga med arbetslivet och som gamla blivit sjuka och inte fått den hjälp de behövt från sjukvården, för att de är underbemannade i en redan stressig och pressad miljö.
Stora utmaningar jag ser:
Det måste satsas mer på industrin och den gröna omställningen för att göra vad vi kan för världen på sikt.
Vi måste också arbeta för att unga skall ges en chans till att få jobb. Vad spelar det för roll att man utbildat sig om man inte får arbete för att man saknar erfarenhet? Den måste ju få komma någonstans ifrån.
Varför jag kandiderar
Jag är arbetare in i själen. Det är viktigt för mig att vi kommer ihåg var vi kommer ifrån, och att vi hittar tillbaka till den arbetsstolhet vi haft. Det oroar mig att priserna fortsätter stiga och pressar privatekonomin och att vi som sliter ut oss inte har råd att vara hemma när vi är sjuka.
Vi bygger landet, och det är dags att det börjar gynna oss och visa att det arbete vi gör är viktigt och betyder någonting.
Vad jag kräver
Det är tydligt att högerregeringens politik inte gynnar vanliga
människor. Välfärden har blivit sämre och orättvisorna större. Vi
industriarbetare kräver mer av Sverige.
Karensavdraget avskaffas
Karensavdraget fungerar som en straffavgift för oss som får Sverige
att funka – det kan kosta tusentals kronor på lönen.
Fler än hälften av alla arbetare har gått sjuk till jobbet på grund av
karensavdraget. Samtidigt kan många andra jobba hemifrån utan att
förlora en krona.
Sverige är det enda landet i Norden som har kvar avdraget men
regeringen och SD vägrar ta bort det.
Fler industrijobb
100 000 fler är arbetslösa sedan regeringen tillträdde, det är
katastrof.
Infrastrukturen håller inte måttet, elen är för dyr och kommunerna får
för dåligt stöd av staten.
Trots rekordstort intresse för gröna industrijobb har regeringen
skurit ned klimatstödet med 80 procent.
En rejäl pension
Arbetare lever kortare än tjänstemän, och skillnaden ökar när
klyftorna blir större. Ingen ska själv behöva betala priset för ett
slitsamt arbetsliv.
Varannan industriarbetare tror sig inte orka fram till pensionsåldern,
och allt fler tvingas gå i pension i förtid.
Det är billigare att göra pensionssystemet rättvist än vad regeringens
skattesänkningar kostar.