Jag vet hur vardagen ser ut och hur dåliga beslut slår i vardagen – inte i teorin. För mig spelar det faktiskt stor roll när någon får stöd i tid istället för försent. Sedan har jag ett liv utanför politiken. För mig är det viktigt att vara ute i naturen, komma iväg på resor, ägna mig åt min favorithobby, renovera, bygga eller fixa och odla och fixa i trädgården.
Många känner en otrygghet och även om mycket kan skyllas på regeringen finns det mycket mer som går att göra lokalt.
Det gör mig upprörd när beslut tas utan att man lyssnar på dem som gör jobbet.
Sveriges industriorter är ryggraden i landets ekonomi och därför är det på tiden att det görs större investeringar på samhällsservice där vi bor..
De som tjänar mest har fått stora skattesänkningar medan vi som varje dag kämpar på ofta glöms bort. Jag kandiderar för att politiken ska fungera för vanliga människor där jag bor. Något som oroar mig särskilt mycket är att priserna fortsätter stiga och pressar privatekonomin. Trots att det ofta är vi arbetare som får ta smällen pratas det sällan om vår trygghet. Extra viktigt för mig är att karensavdraget avskaffas. De senaste åren har varit tuffa, inte minst för de av oss som bor på mindre orter. Den gröna omställningen har bromsat in. Det påverkar både nya industrijobb och vem som ska betala när klimatmålen inte nås. Men det borde inte vara din och min plånbok som står för omställningen. Jag tycker faktiskt att ansvaret borde ligga mer på arbetsgivarna.
Det är tydligt att högerregeringens politik inte gynnar vanliga människor. Välfärden har blivit sämre och orättvisorna större. Vi industriarbetare kräver mer av Sverige.