Jag vet hur vardagen ser ut och vad som krävs för att industrin ska vara konkurrenskraftig. För mig spelar det stor roll hur folk påverkas av beslut, vilka som gynnas och missgynnas, allt för sällan är det de som sliter på jobbet med normala löner och bor i Sverige utanför storstäderna. Sedan har jag ett liv utanför politiken. För mig är det viktigt att vara ute i naturen, ha tid att leka med barnen, ägna mig åt min favorithobby och engagera mig i föreningslivet.
I min kommun ställer man upp för varandra. Det finns en stark vilja att få saker att fungera, även när resurserna är små. Därför krävs en stat som gör mer, inte mindre. Ekonomin pressas, både för kommuner, människor och de företag som finns där det bor färre människor och tillsammans med marknadiseringen av välfärden och den allmänna servicen urholkas landsbygden.
Det gör mig upprörd när människor som jobbat hela livet ändå inte kan känna trygghet. Varken på jobbet, om de har en anställning kvar, om de skulle råka ut för något eller inför pensionen. Det är hög tid att fokus läggs på de som arbetar och producerar, istället för på de som har och äger mycket kapital redan.
Sveriges industriorter är ryggraden i landets ekonomi och därför är det på tiden att det görs större investeringar på samhällsservice, utbildning och nyinvesteringar här där kompetens och vilja fortfarande finns för att bidra, men vi lämnas efter när storstäderna drar ifrån.
De som tjänar mest har fått stora skattesänkningar medan vi som varje dag kämpar på ofta glöms bort. Jag kandiderar för att politiken ska fungera för vanliga människor där jag bor. Något som oroar mig särskilt mycket är att samhällsservice som skola, vård, omsorg fortsätter försämras. Trots att det ofta är vi arbetare som får ta smällen pratas det sällan om vår trygghet. Extra viktigt för mig är att karensavdraget avskaffas. De senaste åren har varit tuffa, inte minst för de av oss som bor på mindre orter. Den gröna omställningen har bromsat in. Det påverkar både nya industrijobb och vem som ska betala när klimatmålen inte nås. Men det borde inte vara din och min plånbok som står för omställningen. Jag tycker verkligen att ansvaret borde ligga mer på regeringen och riksdagen.
Det är tydligt att högerregeringens politik inte gynnar vanliga människor. Välfärden har blivit sämre och orättvisorna större. Vi industriarbetare kräver mer av Sverige.