Jag vet hur vardagen ser ut och vad som krävs för att industrin ska vara konkurrenskraftig. För mig spelar det faktiskt stor roll när man ser resultat av gemensamt ansvar. Sedan har jag ett liv utanför politiken. För mig är det viktigt att ha tid umgås med familj och vänner. jag har alltid varit engagerad i föreningar allt från mitt barns fritidsintressen när hon var yngre i konståknings klubben och fotbollen.
Min kommun bygger på människor som jobbar, tar ansvar och bidrar. Men utan statliga satsningar på jobb, trygghet och välfärd blir det orättvist. Sverige måste fungera för alla.
När arbetsmiljöproblem ignoreras tills någon skadas eller blir sjuk. att våra trygghets system försämras för vanligt folk, som tex A-kassan, sjukpenningen och pensionen.
Sveriges industriorter är ryggraden i landets ekonomi och därför är det på tiden att det görs större investeringar i industrin på landsbygden och mindre kommuner.
De som tjänar mest har fått stora skattesänkningar medan vi som varje dag kämpar på ofta glöms bort. Jag kandiderar för att politiken ska fungera för vanliga människor där jag bor. Något som oroar mig särskilt mycket är att många av oss industriarbetare inte orkar jobba fram till pension. Trots att det ofta är vi arbetare som får ta smällen pratas det sällan om vår trygghet. Extra viktigt för mig är att vi som arbetat ett långt arbetsliv får en rejäl pension. De senaste åren har varit tuffa, inte minst för de av oss som är arbetslösa eller sjukskrivna. Den gröna omställningen har bromsat in. Det påverkar både nya industrijobb och vem som ska betala när klimatmålen inte nås. Men det borde inte vara din och min plånbok som står för omställningen. Jag tycker faktiskt att ansvaret borde ligga mer på Riksdag och Eu.
Det är tydligt att högerregeringens politik inte gynnar vanliga människor. Välfärden har blivit sämre och orättvisorna större. Vi industriarbetare kräver mer av Sverige.