Jag vet hur vardagen ser ut och hur scheman, bemanning och tempo påverkar hälsan. Jag brinner för rättvisa, allas lika värde och det är viktigt för mig att alla mår bra på sin arbetsplats och i vardagen. Utöver politiken är det viktigt för mig att umgås med familj och vänner, vara ute i naturen och att komma iväg på resor.
Min kommun bygger på människor som jobbar, tar ansvar och bidrar. Men utan statliga satsningar på jobb, trygghet och välfärd blir det orättvist. Sverige måste fungera hela vägen.
Det gör mig upprörd när beslut tas utan att man lyssnar på dem som gör jobbet.
Sveriges industriorter är ryggraden i landets ekonomi och därför är det på tiden att det görs större investeringar på samhällsservice där vi bor..
De som tjänar mest har fått stora skattesänkningar medan vi som varje dag kämpar på med tunga arbeten och obekväma arbetstider ofta glöms bort. Jag kandiderar för att politiken ska fungera för vanliga människor där jag bor. Något som oroar mig särskilt mycket är att många av oss industriarbetare inte orkar jobba fram till pension. Trots att det ofta är vi arbetare som får ta smällen pratas det sällan om vår trygghet. Extra viktigt för mig är att arbetsmiljön förbättras och att antal skyddsombud ökar. De senaste åren har varit tuffa, inte minst för de av oss som måste göra jobbet på plats och inte kan jobba hemifrån. Den gröna omställningen har bromsat in. Det påverkar både nya industrijobb och vem som ska betala när klimatmålen inte nås. Men det borde inte vara din och min plånbok som står för omställningen. Jag tycker faktiskt att ansvaret borde ligga mer på arbetsgivarna.
Det är tydligt att högerregeringens politik inte gynnar vanliga människor. Välfärden har blivit sämre och orättvisorna större. Vi industriarbetare kräver mer av Sverige.