Yakop Dighzarian

Kommun: Södertälje

Kandiderar till: Region och kommun för Socialdemokraterna

Yrke: Scania CV AB (CNC-operatör)

Fackligt uppdrag: Fackligt-politiskt ansvarig och styrelseledamot på Verkstadsklubben och Avdelning 15

Avdelning: 15 Stockholms län

Ålder: 31

Kort om mig

Jag är född och uppvuxen i Södertälje. Efter att jag gick ut naturvetarprogrammet på gymnasiet genomförde jag militär tjänsgöring innan jag åkte till Kalifornien för att studera och spela fotboll i 3 år. Idag jobbar jag till vardags som fackligt-politiskt ansvarig på IF Metall Stockholms avdelning, och jag är även aktiv i samma roll på Scania verkstadsklubb i Södertälje. Jag började jobba där 2017 som CNC-operatör och blev inte heltid facklig förrän 2023. Min fackliga resa som förtroendevald började 2018 och jag har haft en rad olika roller genom åren. Jag vet hur vardagen ser ut på verkstadsgolvet och vad som händer när trygghetssystem inte fungerar. För mig spelar det faktiskt stor roll när någon får stöd i tid istället för försent. På dygnets 25e timme försöker jag träna, läsa, ägna mig åt min favorithobby (tv-spel) och engagera mig i föreningslivet.

Viktigt där jag bor:

Samhällsservicen räcker inte till. Det är brist på resurser och framförallt saknas det ett politiskt ledarskap som vågar ta ansvar.

Gör mig upprörd:

När människor ställs mot varandra istället för att fokus läggs på att lösa problemen.

Stora utmaningar jag ser:

Sveriges industriorter är ryggraden i landets ekonomi och därför är det på tiden att det görs större investeringar i infrastruktur och på transporter.

Varför jag kandiderar

Jag växte upp med en mamma som jonglerade mellan jobb och vidareutbildningar. En pappa som var långtidssjukskriven och hade rollen som hemma-man. Ojämlikhetens orättvisor gjorde regelbundna gästframträdanden under uppväxten. Det var omständigheter som format mig och med åren kom jag till insikten att om det inte var för vår välfärd så hade orättvisorna skapat en otrygg tillvaro och format väldigt cyniska och ambitionslösa barn. Min sanning är att Socialdemokratin var och är botemedlet mot orättvisorna. Den här sanningen förstärktes efter att ha åkt till USA. Det blev tydligt hur den fria marknaden och bristen på arbetarrättigheter fördärvade samhället. Jag vill därför vara den röst i regionen som inte bara pratar OM arbetare – utan kommer direkt från verkstadsgolvet. Jag bär med mig både erfarenheten från arbetarklassens verklighet och kunskapen om hur fackligt och politiskt engagemang kan förändra liv. De som tjänar mest har fått stora skattesänkningar medan vi som varje dag kämpar på ofta glöms bort. Jag kandiderar för att politiken ska fungera för vanliga människor där jag bor. Något som oroar mig särskilt mycket är att samhällsservice som skola, vård, omsorg fortsätter försämras. Trots att det ofta är vi arbetare som får ta smällen pratas det sällan om vår trygghet. Extra viktigt för mig är att vi får en a-kassa värd namnet. De senaste åren har varit tuffa, inte minst för de av oss som är arbetslösa eller sjukskrivna. Den gröna omställningen har bromsat in. Det påverkar både nya industrijobb och vem som ska betala när klimatmålen inte nås. Men det borde inte vara din och min plånbok som står för omställningen. Jag tycker faktiskt att ansvaret borde ligga mer på regeringen och riksdagen.

Vad jag kräver

Det är tydligt att högerregeringens politik inte gynnar vanliga människor. Välfärden har blivit sämre och orättvisorna större. Vi industriarbetare kräver mer av Sverige.

Karensavdraget avskaffas

Karensavdraget fungerar som en straffavgift för oss som får Sverige att funka – det kan kosta tusentals kronor på lönen.

Fler än hälften av alla arbetare har gått sjuk till jobbet på grund av karensavdraget. Samtidigt kan många andra jobba hemifrån utan att förlora en krona.

Sverige är det enda landet i Norden som har kvar avdraget men regeringen och SD vägrar ta bort det.

Fler industrijobb

100 000 fler är arbetslösa sedan regeringen tillträdde, det är katastrof.

Infrastrukturen håller inte måttet, elen är för dyr och kommunerna får för dåligt stöd av staten.

Trots rekordstort intresse för gröna industrijobb har regeringen skurit ned klimatstödet med 80 procent.

En rejäl pension

Arbetare lever kortare än tjänstemän, och skillnaden ökar när klyftorna blir större. Ingen ska själv behöva betala priset för ett slitsamt arbetsliv.

Varannan industriarbetare tror sig inte orka fram till pensionsåldern, och allt fler tvingas gå i pension i förtid.

Det är billigare att göra pensionssystemet rättvist än vad regeringens skattesänkningar kostar.